ujuj... samkör

Fy mig igen... Ska försöka (igen) skriva i min tema blogg... Vi har kommit till dag 18,19,20 kankse jag sätter in dag 21 också. Beror lite på hur långt det blir.

Dag 18 En första gång...

En första gång.... hmmm.... va tusan ska man skriva om här då?? Nu blev det svårt. Det finns så mycke som har varit första gången för mig. Men vissa gånger vill jag bara glömma. Men men... Nu glömmer vi det här och går vidare. =)

Dag 19 Mina rädslor

Mina rädslor e mååånga. Det som jag är mest rädd för är att bli lämnad. Lämnad av de jag älskar.

Att Rasmus ska bli svårt sjuk (dock har han redan svävat mellan liv och död i nästan 24h) men jag vill inte uppleva det igen och det är jag mest rädd över. För han är så beroende av oss. Får han inte sitt insulin så blir han så sjuk att han inte vaknar igen. För det är just det som tynger mitt hjärta som mest. Jag kan se att jag kan vara smått avundsjuk på dem som har barn som är nog sjuka men behöver bara ta sin medicin ett tag och sen slippa det resten av sitt liv. Det kommer vi aldrig att uppleva, för Rasmus är ju i behov av sitt insulin.

Men jag tror också att det tillhör en mamma att vara just orolig och rädd för just att barnen ska bli sjuka eller skadar sig svårt.

Dag 20 favorit ställe

Oj, jag har många favorit ställen. När jag var 14-15 år och hade det tungt (joo ja va jobbig som tonåring men det tar vi en annan gång) så var jag vid ett ställe vid piren. Jag kunde vara där i timmar och bara vara och fundera över mina "problem". Killar, vänner oj va man fundera på saker när man va i den åldern. Synd bara att jag inte har en bild därifrån.

Nu för tiden är mitt favorit ställe min säng... =) där kan jag ligga och fundera på framtiden och vad som ska hända.

Dag 21 Något jag saknar

hmmm... Jaaa det är mycket som jag saknar farfars makaroni välling saknar jag massor. Det är som stuvade makaroner men är lösare och mycket godare. Sen finns det personer som är döda som jag saknar mest av allt. Farmor, farfar, morfar, Helena.

Jag saknar min farmor just därför att jag har hört så mycket om den kvinnan. Jag har dessutom hört att jag liknar henne så mycket att man funderar lite hur hon var som person. Hon dog när jag var 2-3 år.

Farfar saknar såå jäkla mycket. Han hade ett speciellt humör, han var glad men kunde lika fort bli arg men han blev aldrig arg på mig eller mina syskon. Vi hade en speciell relation farfar och vi. Jag och mina syskon kunde när som helst komma och gå till honom. Han var alltid lika glad när vi kom. =) Farfar dog när jag var 15 år gammal.

Morfar däremot så har jag vaga minnen ifrån. Jag minns att vi kunde fiska och han var ofta hit med mammas kusin som heter Johan. Jag var ju morfars flicka. Vad jag minns så var jag jämt me morfar när han var här. Men han dog också när jag var runt tre år gammal.

Nu har jag inget mer att skriva kanske det kommer nått mer inlägg här under dagen. NU ska jag fortsätta göra mina läxor.

H.A.N.D
//Rimza