Att aldrig vara nöjd

Så va det dax igen då. Dom e ju fan aldrig nöjda. i går gnällde dom om att han var hög. (Blodsockret över 12,5) och i dag var han nere på 3,1 å då va han för låg. Jag har inga svar varför han pendlar så. Men det är nog länge sen han hade så högt, aldrig nöjda.

I da va han riktigt knepig att ha att göras me. Han vägrade vakna, när ja väl fick upp han så vägrade han äta, men han måste ju äta nånting, speciellt när han e låg. Jag försöker alltid mitt bästa, men det funkar int alltid. *suck* ger upp snart.

När Rasmus fick diabetes för snart 5 år sen så tänkte jag att varför? Men att våran Herre måste ha sett att vi klarar av ett barn med Diabetes. Men även han kan ju ha fel eller?? För nu orkar ja inte mer, ja går under. Ronny säger likadant, men va fan ska vi göra?? Längtar tills Rasmus börjar skolan då kanske han får bättre blodsocker. Hoppas kan man ju alltid. Sku kunna sova hur länge som helst, e konstant trött. Vet inte varför.

Vet inte om det är normalt att "ge upp" som diabetes mamma. För det är inte så att Rasmus är jobbig utan det är hans DIABETES. När man aldrig kan vara nöjd. Jag har inte så många vänner som har barn med diabetes. Så jag önskar å hoppas (fast jag vet att det aldrig kommer att hända) att rasmus ska bli frisk, att han ska slippa ta sitt insulin. Vara en frisk 6 åring som inte frågar mamma kan jag äta det här, hur många enheter ska ja ta?? osv. Vara med kompisar på fritiden, men däe måste ja nog säga att vissa mammor e tuffa som vågar ha han hos sig ett par timmar ibland. =)

nu ska ja mysa me läxor å tv...

//Rimza