Ett sista ögonblick... jaaa va ska man skriva om då? För man kan ju tolka rubriken lite hur man vill. För jag kan ju säga att jag inte har upplevt när någon ha dött. Inte det där sista andetaget. Vilket jag är glad för, men måste uppleva det ändå säkert.
Ska man ta ett minne som är ett sista farväl av en vän som rest eller sagt ett sista farväl vid en grav? Läste på nätet nånstans att en människa går i medeltal på 5 olika begravningar, men jag har nog gått på några fler. Den mest gripna var nog Stigs begravning eller min guffars. Tänker ofta på Guidor som han hette.
Kan ju ta ett ganska roligt minne från Guidor. =)
Syran va inte född ännu då. Mamma vänta henne.
Vi var i Helsingfors för att jaga en ny barnvagn. Men på Mannerheimvägen mitt i Helsingfors sprak slutburken av avgasröret.
Oj va det lät om pappas Mazda 929. (tror jag att det var)
Vi sku fara efter det till Guidor. Han var bra på bilar. Han berätta när han hörde oss så trodde han att vi var ett gång mopedister som bus körde utanför. Men sen fick han se vårat biltak som var blått. Så börja han skratta. Pappa berätta för Guidor va som hade hänt, två samtal senare så hade vi ett nytt avgassystem på bilen. =)
Han var väldigt ofta hos oss när jag var liten. Tyvärr dog han när jag var 8 år.
Så var det sista tema inlägget.
//Rimza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna men inget spam de raderas!